Vår lilla tjej har huvudet upp och fötterna ner i livmodern, på engelska kallas det "footling breech" men på svenska verkar vi kalla alla typer av "sätesbjudning" samma sak – KANSKE kallar man det "fotsätesbjudning", läste det någonstans ... Som det ser ut kan hon vara fast med fötterna och därför kommer hon troligtvis inte att vända på sig själv. Läkaren ville inte ens testa en vändning då hennes båda fötterna var lågt ner. Både jag och min man önskar en vaginal förlossning men vi har läst på om riskerna, speciellt som förstföderska, och de låter minst sagt läskigt. På sjukhuset här i Melbourne, som vi är inskrivna på, verkar de ha som policy att göra kejsarsnitt på de flesta fall där bebis ligger i säte. Som jag förstår är det inte många läkare eller sjukhus som vill genomföra en förlossning där barnet ligger lite tokigt.
Det är en väldigt liten chans att vår lilla sessa vänder på sig men eftersom jag är i mitten av gravidvecka 37 anser man att det inte är så troligt. Vi hoppas däremot att hon ändå ska göra ett flipp och vända på sig. Vi har en ny kontroll på torsdag där de ska kika på hur bebis ligger och är hon fortfarande i "footling breech" så bokar vi nog in en dag för kejsarsnitt. Suck. Men så länge vår lilla skatt mår bra så kan vi verkligen inte klaga. Både jag och maken längtar så enormt mycket efter att få träffa vår lilla filur.
Vi har nu rustat på oss en del med sådant som vi inte hade sist som jag uppdaterade om bebis. Exempelvis har vi nu: Barnvagn, bilbarnstol, bärsjal, tygblöjor, en-gångsblöjor, bröstskydd i tyg, tens-maskin (som vi troligtvis inte får använda DENNA gång) mm.
No comments:
Post a Comment