Vi har blivit Plant-föräldrar!

Det är vår här i Melbourne. Det känns lite konstigt att se butiker ta fram juldekorationer och plantor samtidigt men jag börjar vänja mig. Som svensk blir det lite motsägelsefullt kan jag tycka. Jul innebär ju kyla och snö vanligtvis ... medan frö och plantor symbolicerar sommarens ankomst – och då är ju vanligtvis midsommarplaner man har i kalendern, inte julplaner.☺ 

Hursomhelst ... I onsdags köpte jag och Sam plantor som vi planterade i krukor vi hade hemma. Vi har länge pratat om att ha en egen trädgård och plantera våra egna grönsaker och kryddor, tills dess så går det ju faktiskt bra med krukväxter. Just nu, från en av matvarubutikerna här, Woolworths, får man fröplantor (seedlings) gratis när man handlar så vi passade på att plantera dem också. På balkongen har vi nu basilika, dill, spenat, tomat, lavender, jordgubbar, lilja och äggplantor. Nu ska vi bara försöka hålla dessa vid liv ... hehe ... 

Några av växterna kanske ser lite ledsna ut men vi hoppas att de blommar upp när solen dyker upp igen. Det är speciellt våra äggplantor som behöver en pick-me-up. 

#happythoughts

Långa dagar

Det har varit långa dagar denna vecka, mycket jobb – dels på morgon fram till 12-13 och sedan möten på kvällen, mellan 2-3 timmar. Mellan jobbtimmarna har jag gjort allt det där vardagliga: tvättat kläder, handlat, lagat mat, diskat, duschat, promenerat och så vidare. Igår fick jag ett ryck att även baka veganska kanel- och kardemummabullar (använde detta recept – dock utan sockerlag) utöver middag som blev grönsaker i ugn. 

Idag, efter första delen av min jobbdag, tog jag mig ut på min första joggingtur på länge. Det blev ca 3 km men med tanke på att det var första joggingen med min lilla bebis-kula är jag väldigt nöjd. Det är en fin och solig dag i Melbourne, 23 grader. Nu börjar det äntligen bli varmare igen.

 

Det där med motivation ...

Det är måndag och jag ville inte gå upp när alarmet gick på mobilen imorse. Jag drog mig kvar i sängen ganska länge innan jag tvingade upp kroppen och började att arbeta. Tänk vilken tur att jag kan arbeta hemifrån som projektledare och grafisk designer.

Jag har egna projekt som jag önskar att jag hade mer motivation till att ta tag i men av någon anledning orkar jag inte. Är jag för lat? Vill jag inte tillräckligt mycket? Vad är problemet? Jag tror att många lätt hamnar i denna bubbla och inte riktigt vet hur man ska ta sig ut. Vad gör jag? Jo ... jag knackar på hos min gode vän Google.

"Unmotivated to do what I love"

En av sakerna som ploppar upp handlar om att finna vad du är rädd för. Varför avslutar du inte något av dina projekt, vad är du rädd för att ska hända? Jag funderar ... att jag lägger ner tid på något som aldrig kommer att lämna ytterdörren? Att det inte är någon som väntar på att jag ska bli klar mer än jag själv (Michelle! Hallå! DU är ju någon!)? Jag fortsätter söka och finner påståenden som menar att man bör sätta små deadlines för sig själv. Detta är något som jag har tänkt på tidigare, i mitt dagliga arbete går det finfint att följa deadlines ... privat verkar jag inte prioritera mig själv eller mina egna projekt lika högt. Mer information och tips ploppar fram där det står att man ska bryta ner stora projekt till mindre delar så att det inte känns som att man måste klara av allt på en dag. Jag funderar och nickar sedan instämmande.

Nätet är fullt med människor som varit med om det jag går igenom nu och de har alla sina bästa tips på hur man ska ta sig vidare. "Var snäll mot dig själv", "Kämpa hårt för vad du vill ha", "Gå upp tidigt på morgonen och kläm in en extra timme", "Behandla dina egna projekt som om du arbetade för en viktig chef eller kund" och så vidare.

Bara att läsa runt vad andra tycker att man ska göra har gjort mig några procent mer motiverad. Jag tror att jag ska börja med att bryta ner ett av mina projekt och sedan sätta lite deadlines ... önska mig lycka till.

Våga skriva din drömlista

Det är lördag i Melbourne och himlen är blå med solen som bränner kinderna varma. Det är vår nu, det är helt magiskt. Jag vet att jag tjatar om vädret men det har verkligen varit galet ruggigt under vinterhalvåret, mest för att det flesta hem inte är byggda för att hålla värmen vilket gör att det varit kallt hela tiden, ute som inne – ibland värre inomhus.

Vår brukar innebär nystart. Jag lyssnade på Michaela Fornis bok "Jag är inte perfekt, tyvärr" igår och blev inspirerad till att skapa min egen drömlista. Jag har gjort detta tidigare men mest på skämt eller med mindre allvar. Nu kände jag att denna lista behövdes skrivas mer medvetet och seriöst. Man måste våga drömma och skicka ut sina önskningar till universum. Om du inte gör detta så glöms drömmar bort, de dör.

Supergod Vegansk Svampstroganoff

Här är ett smarrigt recept på vegansk svampstroganoff som jag har gjort några gånger. Jag inspireras av Ela Vegan, hennes recept finner ni här. Däremot följde jag inte receptet slaviskt, jag utesluter några ingredienser och lägger till andra beroende på vad jag har hemma. Nedanför finner ni dagens variant.

Beroende på hur mycket man äter ... den här gången räckte maten till 3-3 1/2 portioner.

Ingredienser: 
❤ 1 gul lök (hackad)
❤ 3 vitlöksklyftor (hackad)
❤ 300-400 g champinjoner (skivad)
❤ 1-2 msk sojasås
❤ 180 ml vatten
❤ 180 ml havremjölk
❤ 3-4 tsk kokosmjölk
❤ 2-3 msk majsmjöl
❤ 1-2 msk näringsjäst
❤ Krydda med vitlökspulver, paprikapulver, chiliflingor, salt och peppar.
❤ Basmatiris för 3 personer
+ en skvätt olivolja att steka i. 

Gör såhär:
1). Bry löken i olivolja och tillsätt sedan vitlöken.
2). Addera svampen och låt stekas i ca 5 minuter.
3). Addera vatten, sojasås, näringsjäst och kryddorna efter egen smak.
4). Blanda havremjölken och majsmjölen i en skål. Häll i stekpannan.
5). Klicka i kokosmjölken. Låt koka upp några minuter.
6). Servera med basmatiris.

Voila! Supergott!

Och ... på tal om något annat, nu kan vi äntligen ha balkongdörren öppen då det börjar bli varmare ute. Det doftar friskt någonstans i matoset och fåglarnas kvitter får det att pirra under huden, snart är sommaren här. Som jag längtar!

Promenader och misslyckade pannkakor

Trots att jag inte haft någon helg (med tanke på att jag befann mig på ett flyg från Sverige tillbaka till Australien istället) har jag ändå lyckats ta mig ut på en 30 minuter lång promenad varje dag denna vecka. Heja mig! Många av dessa dagar har jag känt "men måsta jag?" och varje gång har jag svarat mig själv "du måste ingenting men det kommer att få dig att må bättre, gör det bara". Det har fungerat och gett resultat. Mår gott i kropp och själ!

Våren är dessutom äntligen på väg nu vilket jag verkligen har längtat efter – men fråga inte hur jag kommer hantera peak-sommaren här när jag är höggravid, jag tar det då. 

Sedan igår har jag verkligen velat ha pannkakor men vi hade bara rågmjöl hemma så jag testade en pannkakssats med det igår ... gick rakt ner i sopkorgen. Det var inte gott. Jag gick därför till affären idag och köpte hem vetemjöl och testade igen men det blev inte bra heller. Allt smakade bakpulver. Vad gör jag för fel?! Allt åkte ner i sopkorgen igen och det slutade med att jag åt glass och jordgubbar istället följt av två rostade mackor med hummus, avokado och gurka – men även dessa mackor smakade inte tipptopp ... är det något tokigt med mina smaklökar helt plötsligt? Hm ...

MISSLYCKADE PANNKAKORNA SOM SÅG PICTURE PERFECT.

Jag kan förklara ...

Okej, det blev visst en lite paus från bloggen ... en oplanerad sådan. Men för den som är nyfiken kan jag komma med en liten uppdatering. Here we go:

Vi besökte Sverige och det var nog de tre sämsta veckorna (vädermässigt) för landet denna sommar. Jag menar, ingen har väl missat alla nyhetstidningar som skrikit om ”värmebölja” och ”rekordvärme” med mer?! Men när jag och Sam besökte mitt hemland var det mest molnigt och lite kallt – vi hade max kanske 1-3 soliga dagar. Jag hade med mig klänningar, kjolar och shorts men dessa blev det inte mycket användning av. 

I Sverige var jag ledig en vecka, arbetade andra veckan och var ledig den tredje veckan. Inte att rekommendera. Under de veckor jag var ledig behövde jag packa ut min lägenhet som jag sagt upp samt gå igenom kartonger som jag hade i mammas källare. Jag hade hoppats på mer avslappning men det var helt okej ändå. Fick träffa många nära och kära, det var det viktigaste. 

När vi kom hem körde vardagen igång på full rulle igen. Sam började direkt att jobba och plugga och jag liksaså – minus plugg för min del. 

  

Efter bara en månad åkte jag tillbaka till Sverige eftersom vi hade konferens med jobbet. Det blev ett kort besök på ungefär åtta dagar, jag var både jetlagged och trött. Veckan var rolig, intressant men minst sagt intensiv. Planet landade i Melbourne på söndagskvällen och jag var så glad över att komma tillbaka till Australien med vetskapen att ingen ny resa är inbokad. Jag känner att jag inte behöver resa på ett tag nu.

Det är inte bara arbete, lägenhetspyssel och Sverige-besök som bubblat den senaste tiden. Det är även något annat som fångat min tid och uppmärksamhet – den 15 juni fick vi veta att jag väntar vårt första barn. Det är en sådan lycklig känsla som man vill skrika ut till världen. Vi gjorde dock inte det, utan vi har hållt låg profil och bara meddelat de närmaste. Jag vet att den första tiden i en graviditet kan vara osäker och jag ville komma förbi den första perioden innan jag delade denna fantastiska nyhet med fler. Nu är jag i vecka 17 och har även meddelat jobbet – det känns SÅ skönt. Nu finns det alltså ingen anledning att smyga med det mer, det blir som det blir och vi är så tacksamma för att denna gåva kommit till oss.